Tuesday, January 31, 2006

Glömd konst kommer stundom ånyo till heders

uhm :/ dessa droger.

är i en sådan här depp-period som brukar infalla efter att man kärat ner sig i ett visst band. uhuh [v]

DUNGEN

:]

Det är något exceptionellt med det här bandet. något som aldrig inträffat med något annat band. Det är att jag minns när jag för första gången hörde dem, när jag fick den här känslan längst ryggraden. för det fick jag allra första gången jag hörde bandet med det originella namnet Dungen.

Jag satt i köket och hade som vanligt på p3. Sedan kom de. Tonerna liksom flödade över kökskanten. Jag kunde lukta på dem. Det lät skitigt. Grunge. Sedan kom det mest förvånande; de sjöng på s v e n s k a. "shit. det här är något stort. det är det här vi har väntat på ".

Jag minns det tydligare än något annat. Men det blev inte den uppståndelse jag väntat mig. Låten, Du Är För Fin För Mig spelades flitigt på p3 den sommaren (2004), men sedan var det tyst.

Införskaffade inte skivan först ett år senare, men the Beatles hade ett allt för starkt grepp om mig för att jag skulle kunna ta åt mig de övriga låtarna helt och hållet. Hösten gav mig dock tillfälle och då kunde jag förläget erkänna för mig själv att det är var en ruskigt bra skiva, som inte borde ha väntat på sig.

Dungen på Nalen den 27 Januari 2006 blev dock den absolut slutgiltiga bekräftelsen; jag har fastnat för ett nytt band & det är ingen tillfällig flirt; Dungen är numera ingjutet i min själ.

Dungen= Gustav Ejstes= en i eliten